Den så kallade Häradsindelningen, vilken bland annat ligger som grund för Harjagers Härad, sägs ha grundats någon gång under 900-talet då man byggde upp ledungsflottor för krigståg till sjöss. Begreppet ”Härad” var en slags benämning för en socken eller mindre bygd och användes framför allt i de södra delarna av landet, där ibland Skåne.
Ända sedan urminnes tider har således häradsindelningen och de olika häradstingen spelat en stor roll för landets rätts- och förvaltningsväsende. Det var först i och med avskaffandet av Sveriges olika häradsrätter 1971 som deras väsentliga betydelse sakta tynades ut.
Under tiden för häradsindelningens existens och betydelse för Sverige hände det titt som tätt att olika härader slogs samman för att på så sätt skapa ett tingslag. Men det förekom lika väl att större härader blev uppdelade till mindre men fler tingslag. Det ska nämnas att det ibland inte var en enkel indelning av socknar och bygder, varför man under 1900-talet sakta började ta fram en mer logisk uppdelning av geografiska ytor.
Men även om häradsbegreppet inte längre finns med i praktiken kan man än idag uppleva dess kulturella betydelse genom att bland annat ta del av Fornminnes- och Hembygdsföreningens fantastiska jobb för att bevara bygdens kulturskatter. Med bedårande natur och trivsam miljö är det heller inte konstigt att många väljer att bygga sitt egna attefallshus runt om i Landskrona och Eslövs vackra omgivningar!
Hundare
Under samma epok som begreppet Härad användes för att beskriva olika landindelningar, brukades även ”hundare” som ord för att benämna distrikt i Svealand. En stark symbol för detta är Jarlabankestenen från 1000-talet som går att finna vid Vallentuna kyrka, där Jarlabanke på sin tid anlade en tingsplats. På stenen finns det äldsta registrerade belägget för användningen av ordet hundare genom dess inristade text. Hundare var alltså en slags administrativ del inom de forna svealandskapen (idag Uppland, Västmanland och Södermanland) och hade som syfte att organisera den tidigare nämnda flottan. Det finns även andra jarlabanke-stenar som är uppresta av Jarlabankens farmor, Estrid Sigfastsdotter.